tisdag 17 september 2013

mandarin del 2

Om jag skulle bli ombedd att beskriva språket mandarin skulle jag nog skriva ungefär såhär:

Det är ett tonspråk, precis som svenska, och varje stavelse representeras av ett tecken (oftast). Det finns fem toner (fem sätt att uttala, ex. bestämt) och varje stavelse har en "ton" på en särskild vokal. Tecknen, som har 2000 år på nacken, är ursprungligen förenklade illustrationer. De flesta tecknen har intressant bakgrund, en del tecken har till och med kulturella värderingar speglade i dem. Det finns 12 sätt att skriva streck i den förenklade versionen (den version som det är lag på att använda i fastland-dvs-diktatur-Kina sedan 1956, mer om förenklade tecken: (TRYCK HÄR)). 

Ungefär så.

Personligen tycker jag väldigt mycket om språk, det är som matte - regler och modeller, historia och nutid. Jag läser mandarin för att jag tycker att det är ett intressant språk som öppnar många dörrar ut i världen. 



Den som knäckte själva koden till tecknen var faktiskt en svensk, Cecilia Lindqvist. Ni kan läsa om det i hennes bok "Tecknens Rike", vilken används som lärobok här i Kina också.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar